De svenska plåtmynten

Mellan 1644 och 1776 användes i Sverige stora och tunga kopparplåtar som mynt. De största hade valören 10 Daler SM (silvermynt), och gavs ut under åren 1644 och 1645. Mindre valörer 8, 4, 2, 1 och den minsta: ½ DSM, gavs ut successivt och framför allt de lägre valörerna cirkulerade flitigt i samhället.

Plåtmynten får inte förväxlas med de s k nödmynten i koppar som utgavs åren 1715-1719 och var stora som vår enkrona. Beroende på under vilken myntordning de gavs ut vägde plåtmynten olika mycket. 10-dalersplåtarna vägde 19,7 kg, dvs 1,97 kg per daler.

Efter 1649 slogs de första plåtmynten med valören 8 daler men enligt en något lägre beräkningsgrund än 10- dalersplåtarna: 1,81 kg per daler, dvs de vägde 14,492 kg. En 2-dalersplåt vägde 1649 3,62 kg. Senare ändrades denna vikt genom nya myntordningar - vikten sänktes men valören behölls. Följaktligen vägde en 2- dalersplåt år 1720 1,51 kg och en 1-dalersplåt 1739 0,75 kg. År 1759,när den sista 1-dalersplåten präglades, vägde den inte längre 1,97 kg utan 0,756 kg.

Det kan tyckas förvillande att valören anges i SM=Silvermynt när det rör sig om ett kopparmynt. Det beror på att vi vid denna tid hade silvermyntfot, dvs silvermynten utgjorde basen i myntsystemet. Ett plåtmynt om 1 daler SM motsvarade snart ½ riksdaler, 2-dalersplåten om 3,62 kg var = 1 riksdaler i silver om 29,25 g innehållande 25,7 g rent silver. Ett plåtmynt om 1 daler vägde enligt myntordningen 1660 ca 1,51 kg. Silvret var alltså ca 116 ggr dyrare än koppar vid denna tid.

Idag finns inte något samband mellan ett mynts valör och dess metallinnehåll. Men så var det förr och i internationell handel var det viktigt att kunna betala med gott mynt, dvs guldet, silvret eller kopparen i mynten skulle vara av rätt halt och rätt vikt. Därför slogs mynt i de valörer som var avsedda för internationell handel med relativt stabil halt och vikt, medan myntvalörer som var avsedda för inrikes cirkulation med tiden försämrades, ibland flera gånger per år. … Så sänktes t ex vikten för plåtmynten två gånger under 1660, slutligt (som vi sett ovan) 1715 till 756 g per daler.

Plåtmynten slogs - alldeles som andra valörer - långt ifrån varje år. De allra flesta slogs i Avesta vid myntverket där medan ett mindre antal slogs vid andra myntverk som t. ex. Huså, Ljusnedal och Kengis.

Till skillnad från andra valörer fungerade plåtarna både som mynt och som vara. Om kopparpriset steg kunde myntinnehavaren med full rätt sälja sitt plåtmynt för det högre pris han kunde få.

Vid den stora myntreformen 1776/1777 avlystes plåtmynten och de stora förråd som Riksbanken hade av dessa mynt användes bl a som exportvara och ballast vid seglingar till Indien och Kina. Detta vet vi genom fynd av plåtar från skeppsvrak utanför Sydafrikas kust och i hamnen i Madras i Indien. Stora samlingar och fynd finns dessutom i Finland där plåtarna levde kvar även efter 1777. Det idag kända antalet plåtar uppgår till c:a 16 000.

10-dalersmynten slogs bara 1644 och 1645, 8-dalersmynten slogs av och till under åren 1652-1682, 4-dalersmynten slogs med olika avbrott 1649-1653 samt igen med flera avbrott 1716- 1768.

Se Rikets finanser