Skattsägner från Dalsland

Tuppen och halmlasset
Det var en gång sju bröder som skulle ta upp en skatt som var nedgrävd i backen. Efter en stund hade de grävt så långt att de såg att det blänkte i kopparen. De blev så glada. Då fick en av bröderna se en tupp som kom och drog ett halmlass. Han tyckte att det var så konstigt och ropade till de andra så att de också skulle få se det märkliga ekipaget. Då försvann tuppen och halmlasset. När de fortsatte att gräva kunde de inte hitta kopparen. Skatten var försvunnen. Det berodde på att de inte kunnat tiga. För att ta upp sådana skatter skulle man vara alldeles tyst. Man fick inte tala eller skrika till varandra.

Gå ut en julnatt
Många gamla trodde att det fanns skatter i bergen. Men det var inte lätt att ta en sådan skatt. Trollen vaktade dem. För att få se sådana skatter skulle man gå ut en julnatt. Det var bra att ha stål med sig. Om man kastade en kniv över skatten så hade man den säkert.

Ljusen på berget
Min far såg två stora ljus brinna på ett berg här i Finserud. De stod bredvid varandra. Så snart det blev mörkt om kvällen blev de synliga. De brann i flera timmar. Min far såg ljusen under ett par års tid. Det sades att det satt någon där och vaktade ett pengaskrin. Om far gått upp på berget och kastat något i det, så hade han blivit rik. Det brukade folk säga till honom.

Fällkniven
Det fanns en gumma som alltid gick och bar på en fällkniv i fickan. En gång hade hon nämligen sett ett ljus brinna på ett ställe när hon hade vägarna förbi en natt. Det var ett tecken på att en skatt låg dold där i marken. Har man stål på sig när man får syn på sådant, så är det bara att vara riktigt snabb och kasta fällkniven mitt i ljuset. Då kan man fånga skatten.