Myntskatter från järnåldern - från ca år 50 till 550

Romerska silverdenarer nådde Norden under 200-talet. Ca 7700 romerska silvermynt har påträffats i Sverige - varav ca 6000 på Gotland.

Införseln av föremål från det romerska riket berodde dels på kontakter med goterna vid svartahavsområdet dels på handel och soldattjänst i främmande länder. De många mynten och skatterna är uttryck för kontakter i främmande länder. De ger oss också en bild av hur människorna såg på myntens funktion.

Nordens största denarskatt hittills har hittats på Gotland i Hemse socken. Den innehåller ca 1500 mynt. Äldsta myntet är från kejsar Nero 54-68 e Kr, och det yngsta myntet från kejsar Septimius Severus 193-211 e Kr. Mynten är mycket nötta och sågs som råmaterial för bl a smycketillverkning.

En kraftig myntförsämring gjorde att germanerna inte längre accepterade denarer som betalning. Därmed slutade också importen till vårt land.

Några enstaka romerska guldmynt, aureus, har påträffats i Sverige. Bland annat ett från Östergötland Västanstång.

Ca 800 solidi har påträffats i svensk jord, de flesta på Öland. Mynten präglades i de östromerska, västromerska och östgotiska rikena.

Efter den svåra inflationen under 300-talet i det romerska riket fick guldmynten stor betydelse. Många germaner var soldater i romerska legioner. Deras lön betalades med guld. Genom handel och hemvändande soldater nådde guldet Norden. Guldmyntet kallades solidus. De kom till Sverige under en i övrigt myntlös period.

Vid harvning en höstdag 1946 på Öland, Sandby socken, hittade Lilly Johansson och jordbrukaren Axel Andersson 72 guldmynt. Tidigare hade enstaka mynt påträffats vid plöjning i samma åker. Sammanlagt innehåller skatten 80 mynt från perioden 393-474 e.Kr.

Betalningsguld i form av tenar, barrer och ringar.
Den största bevarade guldskatten innehållande guldringar och tenar som påträffats är från Timboholm. Den väger 7 kg och är utställd i Guldrummet på Statens Historiska museum.