Vikingatida skatter - från ca 800 till 1060

Vikingatiden är en period som förknippas med vikingatåg och plundringar. Vikingarna var skickliga båtbyggare och kunde ta sig iväg långt från hemlandets kuster. Deras mål var främst handel men också kolonisation. Större delen av befolkningen levde som bönder som tåligt väntade på de vittberesta männen skulle återvända.
Med vikingarna ökade handeln. De tog sig längs floderna in i Ryssland och ner mot Kalifatet. Målet var Miklagård. Längs färdvägen finns åtskilliga bevis för vikingarnas framfart. Vikingarna förde med sig slavar, pälsar och honung. I utbyte fick de silver.

Vikingarna drog västerut över haven till England och Tyska riket för handel och härnad. De sökte nya handelsplatser och nytt land och drog ofta som stormvågor över landet. Men kontakterna med väst skedde inte bara genom krigiska bedrifter utan också genom handel. Under 990-talet kom genom de skandinaviska skattepålagorna, danagälder,  en hel del anglosachsiska mynt in i Sverige.

Skatterna från slutet av vikingatiden ger en tydlig bild av vägen mot egna mynt. De äldsta skandinaviska mynten präglades redan på 800-talet på södra Jylland. Mynten saknar oftast inskrifter.
Mynten avbildar tuppar, båtar och hus. Dessa mynt gjordes efter västeuropeisk förlaga. Motiven hämtades också från den frisländska sceattan.

Den engelska pennyn, präglad för kung Ethelred II, blev den främsta förebilden för de tre nordiska kungarna då de nästan samtidigt började prägla egna mynt.

År 995 började Olof Skötkonung prägla mynt i Sigtuna. Mynten var viktiga för spridning av religion och propaganda om makt och myndighet.