Centralbankernas position stärks

Liksom sparbankerna led föreningsbankerna av brist på ansvar, initiativ och förmåga att fatta beslut i frågor angående helheten i bankverksamheten. Dessutom observerades vissa lönsamhetsproblem i delar av rörelsen.

De utredningar som tillsattes i början av 1980-talet skulle försöka att lösa ovannämnda problem.

Organisationen skulle samlas i en satsning mot gemensamma mål, lönsamheten skulle höjas och rörelsen skulle rationaliseras inom ramen för rörelsens kooperativa karaktär. En lösning, som uppträdde tämligen snart var att förstärka centralbankernas position och tilldela den rollen som affärsledare inom föreningsbanksrörelsen.