Rikssparbank

Sparbankernas historia i Sverige börjar 1818 då vice talmannen i borgarståndet Johan Westin (1751-1828) väcker förslaget om inrättandet av en rikssparbank för att ge tillfälle till säker och räntabel placering av småbelopp.

Bakgrunden till Westins förslag är Sveriges stora ekonomiska problem och den svåra och utbredda fattigdomen bland folket. Riksdagen finner förslaget om en sparinrättning bra och föreslår en utredning, där erfarenheter från engelska och skotska sparbanker bör redovisas.

Utredningsuppdraget ges sedermera statsekreteraren i handels- och finansexpeditionen Carl David Skogman, som fullgör regeringens uppdrag genom att författa en skrift - Underrättelse om så kallade Besparings-Banker - som vänder sig till dem som "nitälska för de fattigare klassernas trefnad och sedlighet".

Carl David Skogman

I oktober 1812 skickades Skogman som regeringens rapportör till England, Västindien och Nordamerika.
Denna resa kom att sträcka sig över nära tre år. Från England avgav han berättelser om statsfinanser, tullväsen, jordbruk, handel och sjöfart.

Skogman gjorde sig även förtrogen med olika penningpolitiska teorier och blev anhängare av en liberal handels- och näringspolitik.

Efter hemkomsten 1815 användes Skogman i skilda uppdrag. Den av honom författade broschyren "Underrättelse om så kallade Besparings- Banker" innehöll förslag till stadgar för en sparbank i Stockholm.